Nu är det kväll på kongressens andra dag. Första kvällen som kommer att bli sen. Sen! För självklart ligger vi efter. Det är mer än regel än ett undantag.
Vi har nyss behandlat det internationella området och SSU har drivit hårt om att vi ska erkänna Västsahara och att även EU ska göra det. Jytte har varit hård och drivande, så som en SSU-ordförande förväntas vara.
Gävleborgsdelegationen har en bra plats. Vi sitter Fem meter från huvudtalarstolen så vi ser (och hör) allt perfekt. Förutom när alla journalister och fotografer står emellan. Det gör att vi också ser de föredragandes bisittare bra. På det internationella avsnittet snörpte Jan Eliasson tydligt på munnen när han inte var nöjd med besluten. Sådant är charmigt.
Funderar ofta hur det kommer sig att män verkar fostra varandra till att tala länge om en grej. Säga sakerna först en gång, sen en gång till och så en extra gång. kanske efter inledningen om att egentligen hade de inte behvöt gå upp men... I kväll är det "mitt" område "Ett Sverige i sammanhållning". Jag har begärt ordet på två saker. Men om det visar sig att i det nya utkastet som borde komma snart är förändrat i rätt riktning tänker jag inte dra ut på tiden genom att repetera. Det är en styrka att stryka sig. Vi har haft ett bra samarbete i min temagrupp, och slutligen också i skogslänen. Inte helt lätt att vara samordnare ska jag ärligt säga. Innan alltså, för de var inte så bra på att mejla.
Nu vädjar presidiet om att människor ska hålla sig kort. Varför inte vädja om att stryka sig om man tänker säga något som någon redan har sagt?
I Granskningsutskottets uttalande fanns en skrivning om att vi måste föryngra partiet. Annars kommer inte heller mötesformerna att ändras. Sanning. Något annat som också verkar vara en sådan sak är just detta, behovet av att verkligen VISA UPP SIG. Innehållet är viktigare än personen.
Politiken är större än de enskilda.
Elin Lundgren, Gävle
Vi har nyss behandlat det internationella området och SSU har drivit hårt om att vi ska erkänna Västsahara och att även EU ska göra det. Jytte har varit hård och drivande, så som en SSU-ordförande förväntas vara.
Gävleborgsdelegationen har en bra plats. Vi sitter Fem meter från huvudtalarstolen så vi ser (och hör) allt perfekt. Förutom när alla journalister och fotografer står emellan. Det gör att vi också ser de föredragandes bisittare bra. På det internationella avsnittet snörpte Jan Eliasson tydligt på munnen när han inte var nöjd med besluten. Sådant är charmigt.
Funderar ofta hur det kommer sig att män verkar fostra varandra till att tala länge om en grej. Säga sakerna först en gång, sen en gång till och så en extra gång. kanske efter inledningen om att egentligen hade de inte behvöt gå upp men... I kväll är det "mitt" område "Ett Sverige i sammanhållning". Jag har begärt ordet på två saker. Men om det visar sig att i det nya utkastet som borde komma snart är förändrat i rätt riktning tänker jag inte dra ut på tiden genom att repetera. Det är en styrka att stryka sig. Vi har haft ett bra samarbete i min temagrupp, och slutligen också i skogslänen. Inte helt lätt att vara samordnare ska jag ärligt säga. Innan alltså, för de var inte så bra på att mejla.
Nu vädjar presidiet om att människor ska hålla sig kort. Varför inte vädja om att stryka sig om man tänker säga något som någon redan har sagt?
I Granskningsutskottets uttalande fanns en skrivning om att vi måste föryngra partiet. Annars kommer inte heller mötesformerna att ändras. Sanning. Något annat som också verkar vara en sådan sak är just detta, behovet av att verkligen VISA UPP SIG. Innehållet är viktigare än personen.
Politiken är större än de enskilda.
Elin Lundgren, Gävle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar